Politiska partier som varumärken

Kan man kontakta sin lokala politiker för att få gehör för sina synpunkter? Är det en bra idé att gå med i ett politiskt parti, om man vill vara med att påverka? Ja, det finns faktiskt de som tror att det är så det fungerar. Jag tror inte det. I den här artikeln ska vi se hur det istället ter sig om vi ser på de politiska partier som varumärken för konkurrerande makteliter, istället för medlemsburna intresseorganisationer.

I en avlägsen forntid på 50-talet, så sägs det att det fanns upp emot 250 000 förtroendevalda. Det innebar att den genomsnittsliga människan hade i genomsnitt 8 st. förtroendevalda i sin bekantskapskrets. Förmodligen var det mer demokratiskt då, även om det statsbärande partiet bedrev kartläggning och repressalier mot oliktänkande.

Är det verkligen rimligt att tro att man kan göra karriär och få inflytande genom att gå med i ett politiskt parti? Ja absolut, om man tycker likadant som de. Kan man göra karriär och få inflytande om man vill förändra något. Ja, om man står för den förändring som det ledande skiktet vill genomföra. Men annars? Nej, det är inte troligt. Vi kan lika gärna jämföra det med att försöka göra karriär i McDonalds. Om man är lojal och tycker deras sopsortering och annat miljöengagemang är ett stort framsteg för mänskligheten, så kan man absolut göra karriär där. Men om man på allvar ifrågasätter nedhuggningen av regnskogar för köttproduktion, går det nog inte lika bra.

Den ena är en politisk maktelit, den andra en ekonomisk maktelit. Min personliga åsikt är att innehållet av demokrati är liten i båda. Fast visst har McDonalds i Ryssland fått stänga många restauranger sedan ryssarna med plånboken visat sitt missnöje. Och vi vet ju alla att det faktiskt genomförs folkomröstningar, där folket fått bestämma att kärnkraften skulle vara avvecklad för typ 15 år sedan och Danmark skulle gå ur EU. Därför är det sannare att se partier som varumärken för olika konkurrerande makteliter som vid allmänna val värvar supporters.

Men om vi för skojs skull ser på de politiska partierna som varumärken istället. Hur skulle det se ut då?

Folkpartiet

Vad som är radikalt eller nydanande står alltid i relation till det som är etablerat. Därför var liberalismen en rörelse som verkade för reformer såsom rösträtt och mot dödsstraff, med en bas i en bildad tjänstemannaklass. Därifrån kommer Folkpartiet. Men vad har de kvar av det idag? Som varumärke är det därför problematiskt. Det enda legitimiteten de har är att vara ett alternativ för de som har högeråsikter, men inte vill förknippas med högern. Eller tydligare uttryck: de som personligen drar nytta av en högerpolitik – men inte vill förknippas med den varumärkesassociationen.

Som varumärke betraktat, har den egentligen inget annat marknadsberättigande än just det som det fyller. Att egentligen vara samma produkt som kategoriledaren, men i en liten annan förpackning. Ett alternativ för dem som av någon anledning vill köpa Pepsi istället för Coke. En annan möjlighet är naturligtvis att gå tillbaka till rötterna, förmodligen pratar man gärna om det i interna samtal, för att kittla egot lite grann. Men då vore man en helt annan produkt. Att vara folkpartist är som att spela jazz och känna sig lite punkig. Som varumärke saknar det kommunikativ kraft, utom för ett litet antal.

Centerpartiet

Lantmannaförbundet var en gång i tiden de som samlade underklassen (som då mestadels bodde på landsbygden), men som inte var socialister. Enligt Strindbergs memoarer så försökte de avskaffa monarkin på 1870-talet genom att sänka apanaget till en generande låg nivå. Jag förmodar att det är Lantmannapartiet han menar, som ideologiskt kan ses som en föregångare, men strikt organisatoriskt senare kom att uppgå i Moderaterna. Det var länge sedan man från det hållet gick i bräschen för något.

Centerpartiet idag har samma förhållande till allmogesamhället som innerstadsbalkonger har till självförsörjning. Torbjörn Fälldin må varit en hedervärd karl på många sätt, men när han bröt mot vallöftena efter regeringsbildningen 1976, så började en rejäl varumärkesdevalvering. Man får aldrig bryta mot sitt grundläggande varumärkeslöfte. Skulle de stått kvar i varumärkets kärna, och varit ett parti för småfolket mot de stora, så skulle de idag förmodligen vara ett verksamt alternativ till Miljöpartiet, och de som inte ser sig som moderater eller vänster. Som varumärke är det idag utan användbart innehåll. Enda möjligheten är att revitalisera varumärket genom att framställa sig som ett alternativ för underklassens väljare som vi ha ett folkhem utan för mycket nymodigheter, typ: social välfärd, slå vakt om miljön och begränsa invandringen.

Kristdemokraterna

De folkrörelser som förändrade Sverige var inte bara arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen. En stor anledning till att en fjärdedel av landets befolkning emigrerade, var förutom fattigdom och ett politiskt förtryck, även det religiösa förtrycket. Frikyrkorörelsen ska ha all heder av att varit en så viktig del i att skapa det vi idag ser som självklarheter. Fortfarande finns det många vars identitet i första hand är frireligiös. Idag kanske de främst förknippas med att vara konservativa – än att för sin tros skull bryta mot lagen.

Om Kristdemokraterna inte står fast vid traditionella (läs kristna) värderingar, förlorar de kärnväljarna. Om de inte förmår utvecklas med att omvärlden förändras, förlorar de de andra väljarna. Svårt läge, men en egen marknadsposition. Kristdemokraterna är samma produkt men med andra varumärkesassociationer, vilka är kända och uppfattade. Varumärkets målgrupp är krympande och åldrande. Med även om kärnan i åsikterna står en bra bit till höger, så har de en grundläggande varumärkesvärdering som delas av alla: evangeliet. Det är en verksam värdering som det går att göra något av, men som också kan stöta bort folk. Till viss del är det bra om en del ogillar en, eftersom det stärker den egna övertygelsen och styrkan i banden mellan varumärkets användare. Men det innebär också att politiken i faktiskt handling behöver ta ett steg iväg åt något håll, från att hålla månglarna i templet bakom ryggen till att verka i Kristus anda. Som varumärke har det en egen position, och starka positiva associationer att arbeta med, något de misslyckats med i ivern att framhålla sig som en Me Too-produkt, men med ett mer moraliskt varumärkesnamn.

Socialdemokraterna

Även om Socialdemokraterna är det största partiet, så måste man säga att de varit ganska dåliga på att vårda sitt varumärke. De har drivit igenom allting som vi idag ser som självklarheter. Allt från semester, utbildning, sjukvård, pension etc. De byggde folkhemmet, och tog upp Sverige från ett av Europas fattigaste länder, till världens fjärde rikaste land. Man har visat på att varumärket förtjänar att vara kategoriledare, och det under lång tid. Till varumärkets styrka skall också läggas att man i människors medvetande lyckas förknippa andra varumärkens förtjänster med sitt eget. För det som de bygger sin varumärkeskärna runt, utfördes också av nykterhetsloger, kommunister och andra. De har haft omfattande folkrörelser under sig inom i stort sett alla områden. Men det var i praktiken mycket länge sen. 2006 blev den då 25-åriga Maryam Yazdanfar från Iran invald i riksdagen. Är det någon som tror att hon blev invald för att hon var den person som människorna i Solna mest litade på och därför ville ha som företrädare – eller för att hon just var 25 år, invandrare och tjej, och därför passade in i Socialdemokraternas produktportfölj?

Eftersom man utformar politiken också för att jaga marginalväljare, alltså de som också kan tänka sig rösta borgerligt, tar man också ett litet steg till höger för varje val. Kortsiktiga vinster leder ofta till en långsiktig varumärkesdevalvering. Men den huvudsakliga orsaken till nedgången är nog att man brutit mot sitt grundläggande varumärkeslöfte: folkhemmet. Därigenom förlorar man trovärdighet. En trovärdighet som är mycket svår att vinna tillbaka. Det är som att hitta danskt fläskkött i Tartex.

Moderaterna

Men en annan orsak är att Moderaterna varit skickliga i att ta över Socialdemokraternas marknadsposition. Det märkliga är att så få ifrågasatte när de slogs sig för bröstet över att ha byggt Sverige, trots att de faktiskt har varit emot varje social reform som vi idag ser som självklarheter.

Det finns två grundläggande strategier för flocklevande däggdjur: Antingen tror man att man får bäst personlig nytta av att liera sig med de andra flockmedlemmarna, eller också tror man att det är nyttigare att liera sig med flockledaren. Den förstnämnda är tenderar att vara sosseväljare och den sistnämnda borgerliga.

Moderaterna, och i första hand Per Slingman, har varit duktiga på att förändra varumärkesassociationen för en moderat från att vara en gubbe i en Mercedes, till att vara en framgångsrik (i huvudsak) man i yngre medelåldern som vill framåt mot en gylldene framtid. Det är skickligt gjort med tanke på deras track records.

En annan sak de varit skickliga på är att förändra andras marknadsposition och varumärke. Trots att man i större eller mindre utsträckning stött varenda högerdiktatur, så är det de kommunister som (jämte andra) slogs för rösträtt och jämlikhet man lyckats jämställa med nazister. Tänker man efter, så finns den associationen i allas medvetande. Men om vi ska pröva tesen sakligt, blir det svårare. När Slingman försvann så försvann också stringensen i retoriken.

Ett problematiskt förhållande är att de gett varumärkeslöften de inte kunnat levereras, kvalitetsproblem med produkten håller på att komma ifatt dem, även om reklamen varit bra. Jared Diamond säger att en stat måste leverera fyra saker i större eller mindre utsträckning, två som hjälper oss och två som hotar oss.

1. Erbjuda säkerhet. Det har de misslyckats med eftersom polisen inte längre utreder vardagsbrott mot vanliga människor.
2. Erbjuda trygghet. Det har de också misslyckats med, eftersom de skurit ordentligt i sociala transfereringssystem – även offentliga försäkringssystem som går med stort överskott.
3. Skapa en regel som säger att man har rätt. Det har man lyckats med, genom att förändra sin motståndares varumärke, och det egna har upphöjts till vetenskaplig sanning.
4. Repressalier mot oliktänkande. Det har man lyckats med, eftersom vi idag t ex ser det som en självklarhet att frispråkiga människor riskerar att bli avskedade. Någonting har förändrats när en tafflig cover i P1 på en gammal Ebba Grön-hit får folk att på allvar vilja införa censur (men i annan förpackning givetvis).

Men kan bara göra en Slingman en gång, andra gången blir lätt en parodi. Om man inte kan dra åt snaran lite, genom att så att säga förändra utbudet av varor på hyllan, är man snart tillbaka till gubben i Mercedesen.

Miljöpartiet

Miljöpartiet står för miljö. Den varumärkesassociationen är tydlig. De har också haft många tydliga och attraktiva karaktärer som företrädare för varumärket. Men vad de står för mera är svårare att säga, eftersom varumärkeslöftet i huvudsak riktar sig till ett särskilt produktlöfte. Alla restauranger serverar olika rätter, men vår mat är ekologisk. Det är svårt att utveckla den positionen till en kulinarisk upplevelse. Men man är ensam om den, och det är inte trovärdigt för någon annan att försöka överta den.

De anser själva att de blivit mer realpolitiska och därmed vunnit inflytande. Det inflytandet är förmodligen mer imaginärt än faktiskt. Ju mer realpolitiska de blir, ju mer riskerar de att uppfattas bryta mot sitt grundläggande varumärkeslöfte. Ett tydligt och på många sätt trovärdigt varumärke, som dock inte går att utvecklas särskilt mycket.

Vänsterpartiet

Om man själv säger att man inte längre tror på sitt grundläggande varumärkeslöfte, så har man problem. Vänsterpartiets storlek beror främst på att tillräckligt många uppfattar de andra alternativen som sämre. Ideologiskt sett gamla sossar, bortsett från att de gamla sossarna trodde på socialismen. Det finns bara ett sätt att återerövra sin marknadsposition, och det är genom att ta den – inte hoppas på att man ska få tillbaka den. Man måste helt enkelt ta matchen. Om man inte gillar de andra varorna på hyllan, kan man alltid ta Vänsterpartiet. Det är inget bra köpmotiv, och inget som leder till varumärkeslojalitet

Varumärket idag definieras främst av vad det inte är – inte vad det är. Eftersom det finns tillräckligt många som ogillar produktutbudet, har de en given marknad. Men de har inte utnyttjat sin varumärkespotential. Det handlar inte bara om att återanvända gamla positiva varumärkesassociationer, utan även om att använda sig av latenta varumärkesvärderingar.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna har gjort en retoriskt bra film. Jimmie Åkesson säger att inga andra politiker tycker om honom, därför behöver han inte försöka ställa sig in hos dem, därför kan han säga som det är, och problem försvinner inte bara för man inte pratar om dem. Det är små logiska hopp mellan varje sats, men det hänger ändå ihop, och många känner igen sig i beskrivningen. Det finns många som saknar folkhemmet, som inte längre känner igen sig, som får ta konsekvenserna av de ökade klasskillnaderna. Som inte förstår varför man inte får prata om allting – utan att på förhand fördömas. De är missnöjda – och de missnöjesröstar. Så har de varit förut också: Men var är Ny demokrati idag?

Produktinnehållet är ungefär detsamma som hos Moderaterna, i alla fall om man ser på hur de röstar i riksdagen. Men som varumärke är de väsensskilda. Sverigedemokraterna har lyckats bygga sitt varumärke delvis på negativa associationer. Men den dagen de ska leverera varan blir det svårare. Missnöjda ex-sossar kommer inte köpa högerspöken – de vill ha tillbaka sitt folkhem (men med lägre alkoholskatt). Sverigedemokraterna är idag sin egen värsta fiende. Antingen lyckas de som av en lycklig slump använda sig att ett strategiskt fönster som omvärldsförändringar inneburit – eller också får de hjälp av någon. Ville man vara riktigt taskig med dem, så skulle man sätta dem ensamma i en tv-studio och bara låta kameran gå. För de kommer ofrånkomligen göra bort sig.

Som varumärke har de hittat en marknadsposition med oväntat hög köpkraft. Däremot har de inte lyckats förvalta den positionen, mer än emellanåt. Om andra ompaketerar den positionen, kan de också förlora den.

Vallöften

Om vi tittar på budskapet i de olika reklamkampanjerna så är de helt redundanta. De säger ingenting, och är helt utbytbara med varandra. Vem skulle kunna vara emot? Det är också tur att politiska partier inte faller under MFL (Marknadsföringslagen). För i så fall skulle de ha uppenbara legala problem.

Om din röst hade någon betydelse, vore den olaglig.
Mark Twain

 

Anders Amnéus

Tre saker som kommer förändra ditt liv

Jag kommer berätta för dig om tre saker som radikalt kommer förändra din värld, förmodligen redan under din livstid. Den här tiden på året läser vi framtidsanalyser om året som kommer såsom ”Året då vi lär oss använda sociala medier som ett strategiskt verktyg i vår karriärplanering, eller ”Året då vi blir globaliserade européer”. Förra årets förutsägelser har vi redan glömt bort. Det fantastiska med dessa fjortis-analyser är inte dess intellektuella skärpa – utan hur man kan framföra dem och på allvar tro att man berättar något viktigt. 

Det underbara med framtidsanalyser är att vi totalt missar att förutsäga de stora förändringarna. Trots att enorma resurser satsas av både stater och organisationer, så går det viktiga oss förbi. Inte ens när det hänt förstår vi det, eller glömmer bort det. Det svenska folkhemmet föddes som en konsekvens av händelserna i Ådalen 1931, en händelse som var på tidningars förstasida – men bara som en notis. Koreakriget rapporterades de tre första dagarna i amerikanska tidningar som ett amerikanskt/sydkoreanskt anfall på Nordkorea. En omständighet som sedan fallit i glömska, och händelsevis råkade sammanfalla med att den amerikanska marionetten just fått ca 5% av rösterna i valet i Sydkorea.

Men de händelserna är ingenting i jämförelse med det som aldrig rapporterades. Jag tänker exempelvis på när Aristoteles lade grunden för hela det västerländska tankesättet genom att skapa en modell för hur man väljer ut vad som har betydelse för något. Konsekvenserna var oöverskådliga. Eller när en räknemaskin började kunna hantera tabeller. Att du har möjlighet att läsa det här just nu, är en konsekvens av det.

Med stor risk för att sälla mig till skaran av felaktiga förutsägelser, ska jag ändå försöka. Jag tänker berätta om hur samhället förändras genom att tre grundläggande förhållandena förändras: (1.) förhållandena för hur varor produceras och utbytes och (2.) förhållandena för utbyte av information samt (3.) förhållandena för hur information sammanställs.

1. Ett axiom i vår värld är föreställningen om varuproduktion. Hur varor blir bättre om vi specialiserar vårt kunnande, hur produktionen blir effektivare av större och automatiserade enheter och hur produktionen styrs dit där den utförs bäst och billigast. Som en konsekvens av det finns det fabriksområden, bostadsområden, kollektivtrafik, distributionssystem, handel, ett utbildningssystem, ett finansiellt system och en krigsmakt. Men om det inte var så längre, då skulle ju allt det bli absolet. Och precis så kan det bli om tillverkning och distribution av varor inte längre kräver en extern part.

3D-skrivaren eller replikatorn, är bara i början på sin utveckling. Redan idag kan du låta en kompis skriva ut en kopia på sin 3D-skrivare till dig, och du kan skriva ut din egen skiftnyckel eller mugg. Men ärligt talat så är dem du köper fortfarande billigare och bättre. Men utvecklingen går framåt. Höftleder som opereras in på människor skrivs idag ut på en 3D-skrivare via en teknik som kallas EBM (Electron Beam Melting) där objekt byggs upp av metallpulver som smälts samman med hög precision. Är det någon som tror att den utvecklingen kommer avstanna?

Men råvaror behöver man väl i alla fall? Jo, men också materialutvecklingen på den fronten går också framåt. I framtiden anses det bli möjligt att använda hushållsavfall som återvinns och blir nya produkter, samt att odla råvaror själv som replikatorn behöver, exempelvis genom att tillverka PLA (Polylaktid eller polymjölksyra) från potatis, majs och rödbetor eller liknande. Polymera material har extremt stor användbarhet och kan ges andra egenskaper genom inblandning av andra material som PDLA och PLLA. Om man sedan lägger till den nanotekniska utvecklingen, så förstår man att den utvecklingen kommer, att den inte går att stoppa, att det kan ta tid – men också gå fort när det börjar.

2. Yttrandefriheten bygger egentligen på en inneboende begränsning, där rätten att göra sin röst hörd inte är densamma som möjligheten att göra sin röst hörd. För att göra sin röst hörd i större sammanhang, krävs ett ägande eller kontroll av medier och dess distribution. Så var det, men internet har förändrat det. Du kan prata med många, och många kan prata med dig. Det som krävs är att hitta varandra och att det finns de som vill lyssna. Därför har också repressionen och kontrollen av människor ökat. Dels kan vi se det i lagstiftningen, men framförallt i utbyggnaden av nya funktioner.

Det jag tänker på är alla de system för sammanställning av all lagrad information. Inte bara registerinformation och information från kommunikation mellan människor, utan även från extern och offentlig övervakning.

Allt det här är naturligtvis olustigt för den enskilde, men det finns andra möjligheter som öppnar sig som en bieffekt. All mellanmänsklig kommunikation syftar till att få kunskap om våra medmänniskor så att vi kan maximera vår möjlighet att sprida våra gener vidare, rent krasst alltså. Med mer information så ökar vår faktiska säkerhet på ett personligt plan. Men det innebär också att vi kan genomföra marknadsundersökningar i realtid och precisera både erbjudandet och utbudet (allt som säljs är inte fysiska varor).

3. Vad händer om vi inte längre är skapelsens krona? Om en maskin kunde tänka, hur skulle vi veta det?  Det var frågan Alan Turing ställde sig när han 1950 utvecklade Turingtestet för att fastställa artificiell intelligens (AI). Svaret är när människan inte längre kan avgöra om hon har kontakt med en människa eller en maskin. Hittills har ingen AI klarat testet. Svårigheten ligger i att få en maskin att tänka som en människa. Och när och om den gör det – kommer vi då tycka om resultatet?

Moores lag innebär att en dators kapacitet fördubblas var 18e månad, enligt den så skulle datorn vara lika intelligent som en människa år 2029, och tillräckligt intelligent för att förbättra sig själv år 2045.

Teknologisk singularitet är hypotesen om en även i framtiden accelererande teknisk utveckling. Det finns en gräns för mänsklig intelligens – men inte för hur intelligent en maskin kan bli. Om maskinen blir intelligentare än människan – vad behöver den då människan till? En intelligens som inte är knuten till en kropp bör få ett annat perspektiv på världen. Matematikern Vernor Vinge, som myntade uttrycket, menade tidigare att han skulle bli förvånad om det inträffade före år 2005, och förvånad och det blev efter 2030. Ray Kurzwels anser utifrån historisk analys av teknisk utveckling att singularitet inträffar runt år 2045. Det är svårt att säga något trovärdigt om framtida utveckling av AI, mer än att den finns.