Vad har kriget i Libyen med reklam att göra?

Reklam som vi uppfattar som reklam – behandlar vi som reklam. Reklam som vi inte uppfattar som reklam – är effektivare reklam. När vi kodar något som reklam, så gissar vi oss också till avsikten. Okej, det är en viss manipulation. Men avsändaren redovisas. Och vi vet alla att intresset aldrig ljuger.

Muammar Abu Minyar al-Gaddafi var en diktator. Det bevisas genom att det var folkliga val till alla nivåer utom det högsta, ledarskapet från den gröna revolutionen kunde inte avsättas. Han var också en brottsling, eftersom det förekom utomrättsliga avrättningar. Det nationella libyska rådet anklagas också för utomrättsliga avrättningar, inte bara av politiska meningsmotståndare utan även av dem med ”fel” hudfärg, sjukhus får inte heller ge meningsmotståndare vård. Det är faktiskt svårt att så här på några hundra mils avstånd säga att den ena skulle vara värre än den andra. Men å andra sidan är det faktiskt libyernas sak att avgöra hur de vill av det, oavsett om jag tycker som de eller inte.

Men det är inte så det framställs. Jag kan villigt erkänna att jag inte vet särskilt mycket om Libyen. Men när allting som sägs är entydigt blir jag misstänksam. Och det är också en nedärvd grej vi har i däggdjurshjärnan som handlar om kommunikationens koppling till att avslöja snyltarbeteenden (sådana som tar men aldrig ger). Enkelt uttryckt: om en sanning framställs entydigt så är den förmodligen en lögn, eftersom en äkta sanning alltid är mångfacetterad.

Okej. I Libyen kom 25% av BNP från oljan. Pengarna fördelades också till befolkningen. Tidigare fick alla gratis bostad och gratis basvaror. Den sociala välfärden i Libyen var hög, utbildningsnivån var hög. BNP var näst högst eller fjärde högsta i Afrika (hittade båda siffrorna), de hade den högsta läs- och skrivkunnigheten i norra Afrika, en ytterst låg nivå av absolut och relativ fattigdom. Och sist men inte minst en befolkningstäthet som även gör en norrlänning glad. Landet sägs också ha världens största outforskade oljereserv…

Intresset ljuger inte…

Det fick mig att repetera lite grunderna för åsiktsreklam: Gemensamt är att försvåra mottagarens kritiska prövning av budskapet och undviker öppna och allsidiga resonemang. Samt att överdriva normala funktioner i kommunikation såsom förenkling, förtätning, förstärkning, förklädnad och struktur.

Förenkling innebär: Rationalisering av argumentation och fördelaktiga generaliseringar. Polarisera; måla upp en svar-vit bild. Selektering av fakta; välja ut den fakta som stödjer den egna saken. Hitta en fras eller slogan som sätter sig.

Förstärkning innebär: Buzz Words; använd känsloladdade ord som målgruppen går igång på som nation, ära, familj, kärlek, fred. Name calling; sätt etikett på motparten. Välj ut och dramatisera ditt starkaste argument. Konkretisera; måla upp en bild som man kan identifiera sig med. Kategorisk; var tvärsäker – ingen tvekan.

Förtätning innebär: Presumtion; ett antagande om samband vilket inte behöver bevisas. Fackuttryck; svåra ord som får dig att känna dig dum. Intygande (testamonial)av folk som vet. Syntes: Olika tankegångar sammanförs i ett uttryck eller sentens, och demokrati låter alltid bra – vem kan vara emot?

Förklädnad innebär: Lögner eller halvsanningar. Medveten vaghet. Omskrivningar; “fredsframtvingande åtgärder”. Abstraktion; enheten “MD” (Mega Death) eller “reformering av de sociala transfereringssystemen”

Struktur innebär: Band Wagon (bäst att vara med-effekten). Eftersom jag är fiende till din fiende är jag din vän. Utmåla en skyldig syndabock. Referenspersoner. Hota med auktoritet och skräm med rädsla.

Vad som är sanningen har jag inte en aning om. Men när vi ser vart oljan tar vägen, och framförallt pengarna som oljan inbringar – då vet vi svaret.